Maddelicious

Fasader, fasader. Vi är alla omringade av fasader. Det tar inte mer än en blick för en människa för att få sig en uppfattning om en annan människa.
Man ser någon gå förbi på stan, en glad ung flicka i färgglada kläder. Man ser hennes vackra leende och tror att hennes liv är så gott som perfekt. Man ser inte in i henne, hon kan ha gått igenom vad som helst. Om man tänker efter.
Folk blir förskräckta när hon plötsligt inte finns mer. Hon som var så glad. Hur kunde det ske?
Det är då man börjar anklaga sig själv. Man skall aldrig anklaga sig själv.
Flickan hade en tät fasad. Man kunde inte se igenom den. Det fanns inte en chans att man kunde förutse vad som skulle hända. 
Andra väljer att lätta på fasaden så folk får se. Så folk får se vad man går igenom.

Depressioner ökar bland dagens ungdomar och sjunker allt lägre i åldrarna. Man skall aldrig anklaga sig själv för hur någon annan mår. Det är sorgligt hur bra skådespelare en del är. Och det är orättvist när de väljer att bara försvinna sådär. För automatiskt lägger någon i närheten skulden på sig själv.
- Hur kunde jag inte förutse det?
- Varför märkte jag inget?
- Jag borde ha fattat!
Det är tankar som kommer när något sådant händer.
Ingen har skulden för det flickan gjorde. Hon må ha gått igenom svåra saker, men det som hände var hennes eget val. Och det är för sent att ändra på nu.

Den flickan och jag har en sak som skiljer oss åt.

Jag valde att lätta på fasaden.

---

//M