Maddelicious

VALERIE

Allting gick i slow-motion, hon kände vattnet omsluta henne. Av ren reflex kippade hon efter andan men kände då vattnet sippra ned i lungorna. Hon slutade kämpa när hon insåg att hon var under vattnet, obenägen att ta sig därifrån. Hon försökte desperat komma ihåg hur hon hade hamnat där, men allting svartnade.

Med ett ryck satte hon sig upp i sängen. Panikslagen och kallsvettig drog hon efter andan.

Det gick. Hon kunde andas. Hon lugnade sig när hon insåg att det bara var en dröm.

Men hon kunde bara inte släppa det faktum att drömmen kändes så otroligt verklig. Den var över i alla fall, så det var inget mer att tänka på.

•-         Är du okej Valerie? Jag hörde att du skrek. Frågade hennes mamma när hon gick in till köket.

•-         Jodå, jag hade bara en mardröm, men det är okej nu. Fick hon till svar.

Valerie var en 17-årig flicka som bodde på västkusten i Florida med sin ensamstående mamma Jaqueline.

•-         Din pappa kommer och hälsar på idag Valerie. Sa hennes mamma med en seriös ton.

Stämningen sänktes med ens hennes mamma sa så.

•-         Jag har ingen pappa. Säger Valerie med ett intetsägande uttryck i ansiktet.

•-         Nu slutar du upp med dumheterna Valerie! Svarade Jaqueline bestämt.

•-         Hur länge skall du låta honom trampa på dig morsan? Va? Förstår du inte att han var otrogen mot dig? Han lämnade dig för den där jävla slynan! Hans egen kontorist! Hon lämnade honom när hon insåg att han var för gammal. Då kom han krypandes tillbaka. Han är ett äckligt svin! Är det bara jag som har förstått det? När skall du inse att det bara är dina pengar han vill åt! Säger Valerie och stormar ut ur rummet.

Hon slänger sig på sängen och borrar in huvudet i kudden. Tårarna rinner ned för kinden, men hon är van. Hon bestämmer sig för att göra det hon är bäst på, det hon brukar göra speciellt när hon är nere.

Hon tar brädan och springer ned till stranden som ligger precis utanför deras hus.

Vågorna var höga, det var sol och inte en enda surfare så långt ögat kan nå. Perfekt! Tänker Valerie när hon slängde sig på brädan och simmade ut till de riktigt stora vågorna. Vinden tog tag i hennes hår och svalkade skönt i ansiktet. Havet glittrar så som bara havet kan när solens strålar når vattenytan. Hon ser sin chans när en stor våg närmar sig. Valerie ställer sig på brädan och vågen når henne precis innan brytpunkten.

Hon känner problemen försvinna bakom sig och vågen tar dom med sig. Vågen bryts och hon surfar mitt i den.

Allting gick i slow-motion, hon kände vattnet omsluta henne. Av ren reflex kippade hon efter andan men kände då vattnet sippra ned i lungorna. Hon slutade kämpa när hon insåg att hon var under vattnet, obenägen att ta sig därifrån. Hon försökte desperat komma ihåg hur hon hade hamnat där, men allting svartnade.



Copyright: Madelene!

//M