Måndagen efter operationen
Status: Lite piggare
Så, nu känner jag att jag har tillräckligt med ork för att uppdatera lite granna här.
Återbesök i Halmstad idag då. Min kirurg, tandläkare och tandsköterska samlades kring mig och fick mig att känna mig som den senaste alldeles speciella och ovanliga attraktionen på zoo.
Men det hade gått som planerat i alla fall och det gjorde mig mycket glad.
Operationen:
Jag tänkte nu bjuda på en del av den mycket insiktsfulla dialogen jag och min narkossköterska hade när jag låg på operationsbordet. Frågvis som jag är så hade jag ju grillat typ alla jag hade varit i kontakt med då innan operationen.
Narkossköterskan: Nu skall jag ge dig starkt smärtstillande så du kommer känna lite lite yrslig.
Jag: Jaha, okej.... Woeeiiiii, OooOoooo, woo, weiii
Narkossköterskan: Hur känner du det nu?
Jag: Nuw äer jagh thrötthh
Narkossköterskan: Då vill jag att du tänker på en fin plats du tycker om, nu kommer sömnen.
Sådär ja, då sussade jag. Det var ungefär så hon sa, vad jag kommer ihåg i alla fall.
Och när jag vaknade så hade jag slangar överallt.
Jag hade droppet i vänster armveck från början, men eftersom kirurgen skulle stå där och operera och narkossköterskan och narkosläkaren (antar jag) skulle sitta vid min högra sida, så var hon tvungen att byta den.
Vilket resulterade att jag hade slangar i både höger och vänster armveck. Nästa slang satt i vänster näsborre. En "kantarell" som dom kallar det på sjukhuset, den gick nog ner till lungorna så att narkossköterskor och narkosläkare skulle kunna hålla koll och kontrollera min andning, om jag inte har uppfattat helt fel.
Sist men inte minst, en slang i högra näsborren som gick ned till magen. Jag visste om detta från början, och det var lite avskräckande när jag först fick reda på detta. Att jag skulle ha en slang -V-sond- i näsan, ner i magen via halsen.
Låter inte så värst trevligt. Men det lovar jag er, den slangen var typ min bästa vän när jag vaknade upp på uppvaket efter operationen!
Magen reagerar inte så bra på blod, och det tog ingen lång stund efter att jag vaknat upp innan jag kände att jag mådde dåligt. Sköterskan var hos mig och jag vred och vände på mig. Klykte mig och bankade i sängräcket typ.
Sköterskan: Har du ont?
Jag skakade på huvudet.
Sköterskan: Är det illamående?
Jag nickade på huvudet. Hon fixade med någonting, sedan kände jag bara hur det sög till i magen och sedan var det, liksom, borta?
Helt fantastiskt! Helt sanslöst att det funkar så.
Jag hade en sån däringa mackapär på fingret, jag tror dom mäter syrenivån med den eller något. Den bankade jag med på sängen när det var någonting, jag fick papper och penna och kunde kommunicera med dom på sådant sätt.
I och med att jag hade två slangar i halsen som antagligen tog upp större delen av min talförmåga så blev det att skriva. Och det funkade väl det också ^^,
Det är oerhört frustrerande att inte kunna säga till i alla fall. Jag ojade mig så högt jag kunde eller något, så kom de till mig och fixade det! Jag såg allt till att få min del av uppmärksamheten där. Och jag är säkert ihågkommen även idag! Haha.
Makalöst :)
Nåväl, nu är det dags för mig att ta min penicillin tablett stort som ett dasslock :(
Uppdatering och mer om operationen kommer senare!
Dagens visdomsord: Ta dig tid att flanera och filosofera!
//M
Så, nu känner jag att jag har tillräckligt med ork för att uppdatera lite granna här.
Återbesök i Halmstad idag då. Min kirurg, tandläkare och tandsköterska samlades kring mig och fick mig att känna mig som den senaste alldeles speciella och ovanliga attraktionen på zoo.
Men det hade gått som planerat i alla fall och det gjorde mig mycket glad.
Operationen:
Jag tänkte nu bjuda på en del av den mycket insiktsfulla dialogen jag och min narkossköterska hade när jag låg på operationsbordet. Frågvis som jag är så hade jag ju grillat typ alla jag hade varit i kontakt med då innan operationen.
Narkossköterskan: Nu skall jag ge dig starkt smärtstillande så du kommer känna lite lite yrslig.
Jag: Jaha, okej.... Woeeiiiii, OooOoooo, woo, weiii
Narkossköterskan: Hur känner du det nu?
Jag: Nuw äer jagh thrötthh
Narkossköterskan: Då vill jag att du tänker på en fin plats du tycker om, nu kommer sömnen.
Sådär ja, då sussade jag. Det var ungefär så hon sa, vad jag kommer ihåg i alla fall.
Och när jag vaknade så hade jag slangar överallt.
Jag hade droppet i vänster armveck från början, men eftersom kirurgen skulle stå där och operera och narkossköterskan och narkosläkaren (antar jag) skulle sitta vid min högra sida, så var hon tvungen att byta den.
Vilket resulterade att jag hade slangar i både höger och vänster armveck. Nästa slang satt i vänster näsborre. En "kantarell" som dom kallar det på sjukhuset, den gick nog ner till lungorna så att narkossköterskor och narkosläkare skulle kunna hålla koll och kontrollera min andning, om jag inte har uppfattat helt fel.
Sist men inte minst, en slang i högra näsborren som gick ned till magen. Jag visste om detta från början, och det var lite avskräckande när jag först fick reda på detta. Att jag skulle ha en slang -V-sond- i näsan, ner i magen via halsen.
Låter inte så värst trevligt. Men det lovar jag er, den slangen var typ min bästa vän när jag vaknade upp på uppvaket efter operationen!
Magen reagerar inte så bra på blod, och det tog ingen lång stund efter att jag vaknat upp innan jag kände att jag mådde dåligt. Sköterskan var hos mig och jag vred och vände på mig. Klykte mig och bankade i sängräcket typ.
Sköterskan: Har du ont?
Jag skakade på huvudet.
Sköterskan: Är det illamående?
Jag nickade på huvudet. Hon fixade med någonting, sedan kände jag bara hur det sög till i magen och sedan var det, liksom, borta?
Helt fantastiskt! Helt sanslöst att det funkar så.
Jag hade en sån däringa mackapär på fingret, jag tror dom mäter syrenivån med den eller något. Den bankade jag med på sängen när det var någonting, jag fick papper och penna och kunde kommunicera med dom på sådant sätt.
I och med att jag hade två slangar i halsen som antagligen tog upp större delen av min talförmåga så blev det att skriva. Och det funkade väl det också ^^,
Det är oerhört frustrerande att inte kunna säga till i alla fall. Jag ojade mig så högt jag kunde eller något, så kom de till mig och fixade det! Jag såg allt till att få min del av uppmärksamheten där. Och jag är säkert ihågkommen även idag! Haha.
Makalöst :)
Nåväl, nu är det dags för mig att ta min penicillin tablett stort som ett dasslock :(
Uppdatering och mer om operationen kommer senare!
Dagens visdomsord: Ta dig tid att flanera och filosofera!
//M
Kommentarer
Postat av: Therese
Du har varit duktig du! :D
Postat av: Morsan
Klart att dom kommer ihåg en sådan stjärna!!!
Postat av: mormor
Så bra du klarat detta ,det är minsann inte lätt att ligga på sjukhus.Har nu kommit hem från Skottland det har varit himla bra vill gärna tillbaks igen.Ser nu fram mot vår lilla tripp.
Krya på dej Lycko-änglen hjälper väl dej eller?
Ha de bra hör av mej
Kram
Trackback
